Från majestätiska fjäll i öster till dimmiga öar i öster, från iskalla hav i norr till milda brisar i söder, breder det vidsträckta Snöländerna ut sig. Trots sitt namn, finns här få regelrätta länder. Regionen karakteriseras främst av vildmark och glesbygder. Det är långt mellan landmärkena. Klimatet är huvudsakligen kalltempererat men har en sträng av arktiska förhållande både i nordost och nordväst. Höga berg, stora myrar och djupa skogar hindrar rörligheten i området.
Ingen annan region på kontinenten hyser så mycket vidunderliga och sällsamma varelser – och då tänker man inte främst på vanligt förekommande raser som alfer, dvärgar, vättar och nissar. Dessa är trots allt ganska hanterbara ur människors synvinkel. Mycket värre är de skräckinjagande trollen, de illvilliga hybriderna, de bedrägliga råna, de snarstuckna jättarna och de outgrundliga brunsärkarna. De hör till dem som manifestar sig i en fysisk kropp. Övernaturliga varelser däremot, som gasten och maran, rör sig mellan det fysiska och metafysiska och vållar ännu större fasa. Men det finns också oknytt som verkar i det godas tjänst. Älvor är ett exempel på sådana hjälpare.
Snöländerna befolkas av åtta folkslag. De nomadiserade algoterna trotsar kylan uppe på Heden. Deras grannar booterna har organiserat sig som ett stamförbund – en idé som de gärna sprider vidare. Syderkerna är upptagna med att försvara sig mot yttre hot. Västerkerna är upptagna med inre strider. Karléerna är kända för sina hantverkare och sina köpmän. Deras handel binder samman de norra breddgraderna. Fingalerna förbannar sitt öde som trälar. Katjarerna böjer sig för inga. Dagnéerna, slutligen, smider planer på ett imperium.
